vi har två olika sidor, dom är som svart och vitt. Himmeln och jord, dag och natt. Helt olika ifrån varandra. 

Så känner jag iaf, att ena dagen vill man nått. Och ena dagen är man helt emot det.

Ibland vill jag bara lämna allt bakom mig och sluta bekymmra mig över små saker. Sluta vara orolig för saker man inte ens behöver vara o. Bara ta allt som det kommer, varför kan det inte vara så?

är jag den enda som känner såhär

eller är det många som känner igen sig lite? i alla fall lite..?