Eftersom jag inte går i skolan nu, så är det många som undrar varför jag inte är där, precis som alla andra. Och det räcker med att jag säger att jag inte är helt 100. Och då sitter naturligtvis någon tant Märta och undrar... hmm... Varför bloggar hon då och uppdaterar sin instagram som vanligt om hon nu mår så dåligt så att hon INTE ens kommer till skolan??

jo.

Jag bloggar för att jag vill, för det första. Sen så vill jag kunna känna mig normal trots att jag inte går i skolan JUST NU och jag kommer strax tillbaka. För jag VILL till skolan men har inte möjligheten, för att det finns saker och ting som står i vägen. Tyvärr. 

Men jag är på bättringsväg och ja.. Jag vill säga att jag fortfarande har mörka stunder, har tagit från mobilen och bloggat trots tårarna som rinner. Sagt att allt är helt ok, när världen är upp och ned. 

Och det är lite jobbigt att göra, men jag vill inte gå runt till varje liten varelse och säga att jag mår jävligt piss och blablabla. För så känner jag ofta, men säger inte. och SKA inte heller. För det gör man för uppmärksamhet, vilket många tror det handlar om.

 

En tisdag hände det ett trauma, sen dess har jag inte varit i skolan. Hela skolan var medvetna och det... var kaos i mitt huvud. Det spreds RIKTIGT hemska rykten, och har fortfarande svårt att tänka vidare med det. Är fortfarande lite sådär med att komma tillbaka till skolan för att jag inte vill att alla ska gå och tycka dåligt om mig. Men rykten är rykten och kommer alltid att finnas, och jag hoppas alla fattar att det plågar mig när man sprider saker om sånt man inte ska skämta om. Det är allvarligt.

 

Många stöttar mig förfullt och jag är glada att ni finns, många skiter i allt och har säkert läst hela inlägget men inte tänker lämna någon kommentar, just för att det är jag.